Den ena inträffade idag när jag glad i hågen satte tänderna i en hasselnöt. Den hade sett lite misstänksamt skrumpen ut (bara lite!) men man får ju inte ut så mycket av livet om man ska gå på alla paranoida tankar man får. Så jag bet till men så fort jag med tandraden kände hur seg nöten var förstod jag att något var fel. Sega nötter är dåliga nötter! Tack vare det jag valt att kalla igenkännandets reflex (taget från den österrikiska-amerikanska psykologen Dreikurs lärarstil rakt ur sitt sammanhang men ändock mycket passande) spottade jag genast ut min tugga och fick då en härlig syn! Nöten hade en fantastiskt frodig odling med svart mögel inuti sig. Mmm! Eller för att säga det lite mer oironiskt: ÄCKLIGT! Jag har hört att vissa mögelsorter är extremt giftiga. Undrar om mängden mögel man sätter sig i spelar roll? Jag fick nog en liten mini-knivsudd av den här. Det känns lite mer farligt också med mögel som växt på höjden! Om än bara några millimeter... Nu inväntar jag eventuella, intressanta biverkningar.
Nästa händelse ägde rum några veckor innan jul. Jag hade köpt en påse mandlar till det stundande glöggdrickandet. När jag ska hälla upp lite mandlar i en skål kommer det ut en liten sten stor som min tumnagel. Jag blev inte det minsta äcklad av detta. Mest förvånad. Främst för att den var så stor och märkbar. Man blir ju väldigt nyfiken på dess resväg, från naturen, en i gänget bland alla andra stenkompisar, till påsen med mandlar på Filbytergallerians Hemköp. Nu pryder den locket på min lilla glasburk med raukfrön i köksfönstret. Kanske den ska få en egen burk med etiketten "Saker jag hittat i Eldorado-förpackningar"? Mögelhasselnöten kan ju också ta sin rättmätiga plats däri.
Eldorado alltså. Billigt och med överraskning! Jag kommer troligtvis fortsätta att köpa deras varor då min ekonomi är ganska oföränderlig ett tag framöver. Men nu ser jag dessutom fram emot nya samlingsobjekt!