To little brain in my head

Ännu en tenta med tillhörande frågestund coming up. Har ju lite att komma me dårå...

- Är My so-called life den bästa ungdomsserien som gjorts eller? Eller, eller??!! (Okej, kan hända en ganska retoriskt ställd fråga :) Dock finns det bara nitton ynka avsnitt! I och för sig kanske en bra sak så här i tentaperioder. "School is a battlefield. For your heart." Jag säger bara det.)

- Hypotetiskt, kan jag göra vad jag vill? Om ja, varför gör jag då inte det...?! Hm.

- Seriöst, varför tar det så lång tid för just min hjärna att lära sig saker?

- Vilket är värst - ensamhet (i negativ bemärkelse) eller ångest? (Och man måste välja.)

- Kan nån ge mig ett värdigt sommarjobb? (Det finns ovärdiga. Jag är faktiskt kompetent.)

- När vet man om man är en sporadisk juiceoholic? När man i den lokala mataffärer blir så sur över att ens favoritjuice är slut (en av de få sorterna man har starka cravings efter) att man råkar sparka till en närliggande hylla så att en petflaska med kolsyrat innehåll börjar pys-läcka och man sedan flyr scenen?

Jag är idel att höra svaren! Som alltid.

And it goes opera

Har tänkt på en sak. Kan operasångare sjunga vanligt? Gör de det någon gång? Hur låter det? Jag skulle vilja höra. Är det ansträngande för dem och råkar de ofta glida in på operasoundet av gammal vana?

Det finns ett litet operahål i mitt hjärta men det här är det totalt värsta jag hört! Pinsamt Rumänien!

Adventsångest kanske

Den här helgen har ärligt talat varit fruktansvärt oproduktiv. Speciellt med tanke på alla oplanerade planer (åka hem till byn, pepparkaksbak, Mariebergsbesök på cykel, simma, pärlplatta - köpa pärlor först, gå på välgörenhetskonsert för att nämna några) jag ändå hade men som inte blev något av. Om man nu kan skriva oplanerade planer men så menar jag i alla fall. Men klart man kan för jag gjorde det ju nyss. Jahahahohohaha. Jag känner för att flippa ut här men tror jag ska hålla mig ett tag till. ETT TAG TILL STOR FET PUNKT

Det blev mest morotskaksätande, bjudande på det samma unt film de senaste dygnen. Disney, disney, disney. Ah, det är bra grejjer alltså. Jo, lite text i PM-dokumentet också men jag har ju svårt att inte slutspurta när det gäller sånt (hm, bra vinkel att se det ifrån tycker jag för det låter ju som att jag är ganska bra då?). Även litet försök till att skapa århundradets bästa syntlåt styrdes upp men det mynnade bland annat ut till frustration över att inte komma på hur den där kändaste bröllopsmarschen går, tv-spelskänslor och psalmsjungande.

Kom för en stund sedan fram till att grejen första advent oerhört obemärkt passerat mig idag. Jag kände mig tillochmed nästan lite förbisedd! Som att skulden inte helt och fullt ligger på mig själv och min oförmåga att gå julstämningen till mötes då jag typ suttit inne hela helgen, varken tänt ljus eller lyssnat på någon julsång eller ens tagit tag i något för att skapa julkänslor här. Tragiskt men sant! Får lite dåligt samvete nästan. Speciellt då vissa vänner verkligen sett fram emot (inte kunnat hålla fingrarna borta ifrån :) allt detta juliga pyntandet som denna speciella söndag öppnar dörrarna för och jag bara... sviker, eller nåt.

Har kommit så långt att jag funderat över var mitt julpynt är (källarförrådet i grannhuset i en låda längst in där jag inte kollat på länge? Hemma i byn? På båda ställena? Om hemma ingen idé att leta här då, för stor och jobbig besvikelse av att leta och inte hitta då man antagligen blivit väldigt, väldigt sugen på att hitta kan infinna sig. Ringa hem och be person leta bland mina lådor där så jag vet vad jag har där och inte här? Tråkig, jobbig tjänst att be som jag allt för ofta redan bett om vad gäller andra sakers placering. Mycket bättre att leta själv när man är där men nu är jag här. Först leta här ändå och sedan ringa hem ändå? Äh, orka! Allt är en enda ond cirkel. Du ser!). Men jag lovar att bättra mig till andra advent. På heder och samvete! Har redan bokat in ett lussebullsbak i veckan. Även hemresa till helgen är bestämd och då ska jag baka något juligt med systrarna och fiska med mig något lysande pynt att placera i fönstret här. Ja, inte så pjåkigt ändå.

Mitt i all adventsångest kommer lillasyster till undsättning då hon ringer och säger "Hej, jag saknar dig" och "Hej" från andra systern samt adventshälsningar (ja, adventshälsningar hette det!) och "jag tycker om dig" från pappa och då blev jag genast lite advents-gladare. Jag har världens bästa småsystrar och pappa!

Blev visst inget mer utflippande i detta inlägg. Eller. Lägg ägg. Hahahaa. Det är kul.

Ditt hår kommer att tacka dig!

Bonde söker fru tog slut för fort som vanligt. Hur mycket gillar jag det? Varför gillar jag det? Vet inte om jag vill gilla det så mycket. Så himla bra är det väl inte intalar jag mig själv. Nej. I vilket fall som helst gillar jag det! Det får mig att komma ihåg att stadsmiljö inte har så mycket att komma med, egentligen. Jag gillar landet. Och människor. Människor! Hur de samspelar, reagerar och tänker. Kanske det är en vettig orsak. Man vill ju också så gärna att de ska få leva happily ever after. De där stackars ensamma bönderna.

Apropå oerhört patetiska reklamfraser och sånt. Mitt hår kommer att tacka mig. Jaha. Om jag färgar håret med wella-ella-what-ever undrar jag ungefär vad jag kan förvänta mig som tack. Jag hoppas på fårskinnstofflor. Det skulle va bra. Och hur många julskivor finns det inte som heter "En helt ny jul"? Vad vet jag egentligen, kanske inte så många men det låter som att det finns det. En HELT NY jul!!! Ja, men det är ju fantastiskt!

I love you mister H

Den är ganska tantig och så. Jag tänkte det i alla fall. Den skulle få sig ett namn tänkte jag. Selma till exempel. Att namnge sina saker gör dem så mycket mer trevliga, personliga och egna. Men efter denna dag som jag många stunder hit och dit spenderade på mitt tvåhjulade fordon kom jag på andra tankar vad gäller namnet. Det var som att hjulen, styret, ramen och pakethållaren talade till mig och började visa sitt rätta jag. Detta är ingen tant. Ingen gubbe heller. Detta är en mystisk räcercykel vid namn mister H. 300 kronor köpte jag den för av by-gubben. Vad ruskigt glad jag blir av fördelaktiga affärer.

det är mycket blaj nu

vad som fattas för att mitt liv ska bli perfekt (ja, eller nästan i alla fall, man kan ju inte få allt):

- en alldeles egen kanot i viken
- ett presentkort på en skärmflygningsgrundkurs
- en supercykel som är fin, söt och bra och anpassad till öländskt klimat (alternativt en teleport)
- världens snyggaste ben och perfekt hy
- frukter av alla dess slag växandes utanför fönstret
- inte ont i halsen
- the love of my life in reach

men det är väl förstås för mycket begärt.

Nej, jag har inget bättre för mig...

Ett litet test:

Vad händer om man trycker på den högra shifttangenten ap-många gånger och jättelänge för att man inte fattar att det inte är vänstra piltangenten?

+

Idag vill jag bara ha en grillad marshmallow och lyssna på smurfhits.

Svaret är ingenting.

Aaa-ohh heey you!

Det var Van Halen med Jump. Den här textbiten var fin också; "Aaa-ohh hey you ! Who said that ?". I videon ser de ut som en blandning av Electric banana band och Bransta city släckers fast med mycket MER hår. Uhhuhuh.

And valpen goes to me :)