Om du har ett äpple vill du?

Ge mig? Jag önskar saker med äpplen på.
Varför?
För att det är så FINT!

Komsi komsi!

I don't want to perish like a fading horse

Vissa låtar vill man inte ska ta slut.

Främling

Det är en sak jag måste berätta. Jag har gått och tänkt på en sak denna vecka. I lördags vaknade jag av okänd anledning klockan 05.28. Gick upp en sväng och fick se en person med ryggsäck snedda över gräsplanen utanför mitt fönster. Min första tanke var: Intressant. Min andra:

Det är en partyprisse på väg hem. (Det är ju lördagmorgon).

Med ryggsäck...?

Är det någon som ska ta en tidig buss, ut och resa?

Å, är det någon som gör en Christopher McCandless (han som filmen Into the wild handlar om) och tröttnat på den här världens förväntningar och ger sig ut för att bara leva! Å, det hoppas jag på...

Eller bara ett tidningsbud?

Med tidningarna i en ryggsäck...?

Någon på väg till jobbet? (Fy, va trist då).

Det såg ut som en man men jag är inte säker på saken. Funderade vidare på om jag skulle ställa klockan runt 05.25 och gå upp denna tid några morgnar i rad för att se om samma person passerade utanför fönstret. Om denne gjorde det skulle jag ju med ganska stor säkerhet kunna utesluta några av förslagen ovan. Men det bidde inget utav det. Rann ut i sanden som man säger.

Den här frågan kommer väl troligtvis aldrig att bli besvarad. Men ibland då så sätter vetgirigheten bara in och jag blir lite smått nitisk. Börjar tänka ut lösningar på hur jag ska kunna få reda på den stora "SANNINGEN" om saker och ting. Ja, eller i alla fall det som verkar mer eller mindre troligt. Är det inte en lustfylld tanke att man med lite möda faktiskt kan tänka ut saker och ting? Liksom ta sig an att nysta upp små mysterier bara för uppnystandets möjlighets skull.

Dessa funderingar slutar dock ofta med att jag upptäcker hur korkad jag är (till exempel misslyckas med att snabbt se vissa uppenbara samband med mera). Men jag kan ta det. Jag ser det från den ljusa sidan. Känns skönt att man i alla fall är så pass smart att man kan tänka ut att man är dum. Även om det tar sin lilla tid. Man ska ju tänka positivt.

Dessa funderingar är emellertid frustrerande för jag börjar föra en inre kamp om att jag så gärna vill fundera klart på saker, försöka hitta lösningen, svaret men att jag egentligen har eller åtminstone bör ha bättre saker för mig. Men om denna fundering eller detta mysterium och vad det nu kan vara är ur världen så kan ju ägnandet åt andra saker säkert bli mer kvalitativt... Eh, vart ville jag komma med det här?

Jo, om DU, möjligtvis man, den sjunde februari, tillnärmelsevis klockan 05.28, med ryggsäck sneddade i lugnt promenadtempo över gräsmattan utanför ett utav de mest aprikosaste studentkorridorshusen i Tybble - ge dig till känna! Vad hade du där att göra mitt i natten? Eller mer morgonen men ändå! Vad skulle du med ryggsäcken till? Vem är du? Kommentera här tack. (Och jag är medveten om att chansen till detta jättenärmast är obefintlig men ÄNDÅN)

Ja, det var bara det.

Och förresten

Tänkte bara att jag skulle klargöra för alla där ute:

JAG GILLAR TV-SPEL! OCH DATA-SPEL!

Tydligen vissa i min närhet som blivit förvånade över detta och kanske inte varit säkra på saken. Men jag har inga hemligheter. Nästan. Nu behöver ni inte grubbla mer. The word is out. Faktiskt så att jag just i denna stund känner mig lite sugen på att spela Theme hospital. Mm, just precis, ni hörde rätt. Sugen.

Kanske en hund

Å jag vill också vara instängd i ett glashus i Malmö och dansa kebabdansen.

I elfte timmen

Den här tentaperioden (något melodramatiskt kanske att kalla det tentaperiod eftersom vi endast har en tenta men det jag menar är ändå perioden att plugga inför en tenta. Ofta en del "ledig" tid att disponera över.) har utvecklat sig till ganska mycket funderingar. Imorgon har vi frågestund. Jooo, jag har några frågor:

Varför är man trött fast man tagit sovmorgon tre dagar i sträck? Säg mig.

Vad är meningen med livet?

Varför tänker jag på vad som är meningen med livet?

Varför görs det inte lika roliga julkalendrar som Sunes jul nu för tiden? Eller lika gulliga som Mysteriet på Greveholm? (Meh skärpning nu svt!)

Vem kom på musiken? Liksom verkligen kom på? Och hur kommer det sig att man blir så glad av den? Vad är det liksom?

Varför kan jag inte crawla lika snyggt som Kate Winslet gör i filmen The Holliday? (Åh, min crawel-gud!)

Varför är det så roligt att lägga pärlplattor? Det känns som ett sådant förlegat nöje. Verkligen inte mycket som händer. Kan man få cash för det eller?

Jag hoppas de har lite bra svar o komma me. Annars...

Schoopp, tenta på lörda'!

Reflektion

Sidospår, sidospår. Alla dessa sidospår! Förstör fokuseringen av mina inlägg, ursäkta om det är förvirrande men är det viktigt så är det väl (usch vad jag ogillar det uttrycket egentligen... Är det så är det väl!). Ja, ibland så är det ju så upplagt för ett smaskigt sidospår. Eller mitt behov av att få ur mig något, någon detalj, väldigt stort att jag måste ta chansen. Den kanske inte kommer igen. Det är kanske liftarens-guide-till-galaxen-syndromet som det heter? Eller nä, på den nivån är jag nog inte än.

Nu när jag tänker efter så gillar jag själv egentligen inte föreläsare som tar massa sidospår hela tiden och inte håller sig till saken (den man är där för att tillgodogöra sig) så att man tillslut blir alldeles förvirrad och besviken. Men i och för sig kan en del sidospår liksom lyfta hela föreläsningen.

Ja, i alla fall. Min blogg är inte en föreläsning. Att bli förvirrad är kanske en risk du får ta om du läser här. Men du ska veta att jag gör mitt yttersta för att kommunicera så ibland kan det kanske vara värt att läsa saker en andra gång alternativt komma med en synpunkt (KOMMENTERA). Alla mina sidospår är angelägna. Enligt mig :)

Vad vill du ha?

Vad vill DU ha här i livet? Så himla jobbig fråga. Och varje gång jag ser "The notebook" grinar jag som en barnunge. Suck. Trodde inte att jag var så vilse i livet. Kommer man alltid att vara det?

Tänk hårdkokt och isbergig

Det börjar bli för mycket ord här. Fy. I kropp-rapporten också. Misstolka inte, jag gillar ord men det är skillnad på ord och ORD. Ord! Jag skulle vilja vara lite mer aforistisk och knusslig med mina ord. Less is more. Hemingway-koncis. Hur blir man så nån tro? Ska försöka skola mig med "Och solen har sin gång" som jag nu har till låns. För med kurslitteratur funkar det inte.

Hej

Jag har saknat dig.

Alltså

Tankar: Hur kalenderberoende är jag egentligen? Var på campus Akademibokhandel igår. Jag gick dit för att titta på kalendrarna. Jag brukar annars alltid vid terminsstart norpa åt mig en gratiskalender från något av lärarfack-förbunden. Det är ju samma kalender som man kan köpa i bokhandeln men med annat omslag och lite reklam-blaj men framförallt: gratis :) Har i år inte lyckats komma över någon och efter sommarlovets jobbande då man känner sig lite extra rik tänkte jag att jag kunde kolla in de som säljs. Det brukar ju finnas många snygga!

Och det fanns det. Inte överdrivet snygga men lite snygga. Fräscha, inbundna, plastiga, tygiga, färgglada, mönstrade etcetera etcetera. Men framförallt vilket jag tidigare också tänkt på: dyra. Jag fattar inte att det kan vara så dyrt! Tillochmed de minsta i fickformat (och då menar jag litet, typ under decimetern i längd) kostar upp till sjuttio kronor!

Jag funderade igen på hur jag kunde komma över en gratiskalender. Spelar det så stor roll? Snygg eller gratis? Snygg eller gratis? Men i och för sig är en gratiskalender inte särskilt svår att piffa till om man bara är någorlunda kreativ. Men (nu varning för en nedrig 12-åring-kommentar jag ibland slänger te me) orka...?

Fick nog av konsumtionsbegär samt efterkommande ångest (ska jag lägga pengar på det här när jag kanske kan få en gratis? Det är dyrt eller är det dyrt? Finns det billigare? Borde jag ens känna ångest inför det här!? Hallå, det är fullkomligt normalt att köpa en kalender i bokhandeln! Men om jag kan få en gratis så kan jag ju köpa nåt annat mer vettigt för pengarna som till exempel snygga gem...).

Jag gick till studentreceptionen i L-huset för att fråga om något av lärarförbunden hängde där i krokarna. När receptionisten började prata om kontaktnummer och jag insåg genom att läsa namnskylten (så praktiskt det är med ovanliga namn ibland) att det var en väldigt lättsam typ jag tidigare pratat med på telefon i samband med min antagning erkände jag att jag bara var intresserad av att få tag på en gratiskalender. Fick inte mycket till hjälp förutom rådet att jag kunde slänga en blick på en anslagstavla som låg bortåt i en korridor.

Gick dit, gjorde det och fick veta att de hänger i F-huset men endast på tisdagförmiddagarna. De skulle va där för att svara på angelägna frågor om hur man söker jobb, löner, deras föreläsningar med mera men inte ett ord om de åtråvärda gratiskalendrarna. Det var måndag och jag visste att jag inte hade tid att gå förbi där dagen efter, idag alltså. Planera in det nästa vecka? Okej, hur desperat är jag egentligen? Men det skulle ju sitta fint med en gratis-kalender.

Kom fram till att jag skulle lägga det hela på is ett tag. Idag började jag tänka på i hur stort behov av en kalender jag är? Vad är det som jag måste ha den till som så många andra (läs framförallt killar och varför har vi så olika behov ibland? Det gör mig sur) klarar sig utan? Låter som om detta är ett av mitt livs stora frågor just nu. Och det kanske det är?? Hjälp!?

Mja men en kalender att bära med då man direkt på plats kan skriva in viktiga händelser på viktiga datum och liksom få en direkt översikt över sitt planerade liv är nog ändå ett gaaanska stort behov hos mig. Som den lappskrivande och lappbortslarvande människa jag är. Okej, jag ska skaffa en men om jag ska pröjsa för en eller lägga ner tid på att få tag på en gratis (åh gratis!) har jag ännu ej bestämt... Punkt slut.

till havs

Jag.

Måste.

Till.

Havet.

Måste.

Känna.

På.

Vattnet.

Med tårna.

Popupcooppopcorninaplacewherethesundon'tshine

Jag sitter här i en före detta vandrarhemssäng och numera personalsäng (har även sovit några nätter i en artistsäng) vilken tillsammans med den andra sängen i detta rum varit en våningssäng som tagits isär av mig och fröken rumskompis för ökad bekvämlighets skull.

Jag sitter här och försöker mig på den ädla konsten att äta popcorn i sängen utan att smula. Det går förvånansvärt bra eftersom jag ganska tidigt tappade smaken för dessa besudlade snacks! Dessa micropopcorn alltså! Jag kan inte minnas tidpunkten då jag senast åt popcorn men jag minns att de senaste smakupplevelserna av detta inte var särskilt sensationella. De var istället ganska otrevliga. Jag ska förklara närmare...

Du köper Coop-märkets egna micropopcorn. Du poppar dina intet anade osmakliga popcorn i micron. De första två nävarna är mums! Sedan börjar smaken sakta men säkert att avta. Du blir lite misstänksam. Tillslut börjar du fundera på hur det smakar. Det smakar nästan ingenting. I munnen börjar nu ett tunnt mysko fettlager att breda ut sig och lägga sig som ett plåster i din gom och på din tunga. Det hjälper inte att dricka vatten för att få bort det. Halstablett är lönlöst. En egenhändigt gjord tungskrapa kan till en början kännas värt ett försök men det dröjer inte länge förrän lagret i munnen på ett oförklarligt sätt liksom återuppstår. Om du väl börjat så att säga producera eller framkalla detta lager (processen är något outredd) kommer det att återkomma ännu hastigare så fort du återigen stoppar ett av de besudlade popcornen i munnen.

Alla de ovan nämnda försöken till botemedel i kombination med ett flitigt tuggande av djungelvrål ger dig slutligen en någorlunda frid i din mun. Detta är min enkla erfarenhet. Säg inte att jag inte varnat dig. Fy-y för Coop-popcorn!

Nu när min plats och sysselsättning samt omständigt svammel kring aktiviteten klargjorts tänkte jag berätta något om livet här på ö-landet (som ju var min första tanke med detta inlägg). Campinglivet. Men ups, va klockan blev mycket. Nja, det får bli en annan dag. Imorgon ska jag cykla till jobbet tio i fem som vanligt. Imorgon ska jag dessutom bilddokumentera de hele! Snart ska jag inviga alla ovetandes där borta om hur det ser ut backstage på vår very own workcamp. Vi ska posa i våra väldigt nya, snygga och proffsiga arbetskläder.

Nu är det dags att nattilufsa som Jesper skulle ha sagt.

I wanna be more like MacGyver and have more reasons to buy HubbaBubba

Igår när jag skulle cykla till cellen som skulle vara hemma hos Erik som verkligen bor på andra sidan stan påminde min cykel mig om något som jag borde åtgärdat för länge sedan, typ förra veckan när jag upptäckte det, nämligen frånvaron av två viktiga skruvar. Kedjan är fin och funkar jättebra sedan jag lämnade in cykeln hos Bruno men rökgubben där (Bruno antar jag...?) glömde sätta tillbaka två skruvar till kedjeskyddet som därför håller på att ramla av och sitta snett så att kedjan skrapar emot det hela tiden!

Under min färd då jag utgjorde en trafikfara då och då eftersom jag fick stanna och rätta till kedjeskyddet kom jag på den geniala idéen att få skyddet på plats med hjälp av ett tuggat tuggummi! Yeah! Min chans i livet att få leva ut lite ÄKTA MacGyver-liv! Jag som alltid (alltså ALLtid) brukar ha en påse Dental V6 +strong teeth with flour med spearmint-smak i väskan börjar rota efter den men till min stora besvikelse hade jag av någon korkad anledning lämnat påsen hemma på skrivbordet. Men DÅ kom jag på att detta äntligen var en vettig anledning för mig att köpa HubbaBubba, förutom den att det är gott och bara kul att äta på förstås. MEN jag hade lite bråttom till cellen vilket anledningen till är en väldigt lång historia (hela dagen igår är en lång historia!). I alla fall kom jag just i denna härva på att jag hade tänkt lite fel på tiden och nu redan var en halvtimme sen. Jag fortsatte cykla på och kedjeskyddet skötte sig ganska bra sista biten så med en klump i halsen bet jag ihop och bestämde mig för att inte offra tid till att stanna någonstans där de troligtvis hade HubbaBubba till salu...

Buhu! Jag som ville leka MacGyver :(