Ordet som förbannar mitt liv

Mat

Förrätt
Intages direkt från gårdagens popcornskål.


Ovarmrätt
Cirka fem dagar gammal burkmajs och tonfisk i olja, från burk. Varvas med tuggor från en fräsch banan.


Efterrätt
En passionsfrukt rätt och slätt.


I mitt hem blandar jag högt och lågt. Alla ingredienser är tillåtna. Det finns inga no-no:s. Det är bara med den inställningen man kan få till sådana fantastiska smakupplevelser som detta.

söndagsöndagsöndagsöndagsöndagsöndag

Tre koppar te fullare.
Finns det något som går upp emot att pluggeliplugga en söndagkväll?
Ja. Typ vad som helst.

Ni ser, det finns plats för ytterligare några papper till höger om min laptop. Att jag inte passade på att dra på mig någon mer sjukt stor kompletteringsuppgift eller något mer prestationsångest-framkallande evenemangsansvar under denna hemtentaperiod. Det hade ju varit lägligt.

Det är i dessa lägen jag verkligen (verkligen) uppskattar mitt icke-innehav av TV och min snigel-uppkoppling till internet vars kvot idag blev uppfylld så att det snarare är en snigel med skalmanattityd (skynda? Nej usch vilket fult ord!) i slowmotion som bäst beskriver dess hastighet. Det finns helt enkelt inte så många andra nöjen som lockar här hemma. Det skulle vara att börja fota mitt pluggbord och försöka få den perfekta vinkeln så att mina duntoffelbeklädda fossingar skymtar fram. HiHIiihiIi! Check... Att fylla på pluggometern ikväll blir onekligen enkelt.

Trasselsudd

Till alla ovetandes kvinnor där ute (och alla andra som sysslar med detta), nu ska jag avslöja varför man bör använda tvättpåse när man tvättar underkläder i tvättmaskin:

Det blev en knut bestående av fyra BH:s och en tröja och den snodde typ tio minuter av min dyrbara tid idag när jag skulle reda ut den! Men inget ont utan något gott som man brukar säga (jag väljer att vara optimist) för jag kan ju hoppas att mitt logiska tänkande utvecklades lite (när jag klurade ut det som måtte ha varit en trasselsuddsknop) men framförallt fick jag av ordet trasselsudd en fin nostalgisk flashback från TV-soffan när jag var liten. Afghanhunden Prins Amir av Kinjan vars smeknamn också är Trasselsudd är ett barnprogram jag minns. Cutie!

Om du har ett äpple vill du?

Ge mig? Jag önskar saker med äpplen på.
Varför?
För att det är så FINT!

En morgon helt i min smak

Lite reklam

Jag fyllde precis på toalettstols-doft-grejen med WC-rent-vätska (ett litet smart refill-knep jag stolt delar med mig av för ska man köpa ny toa-dofts-grej varje gång den tar slut vilket den gör förvånansvärt fort, behållarna är ju så girigt pyttiga, så blir det kostsamt och då kan man ju inte lyxa till det med Lambi-papper varannan månad, lite balans i ekonomin måste man ju ha och dessutom är det ju mer miljövänligt med refill från större förpackningar och WC-rent med en behaglig doft till exempel citrus funkar minst lika bra som toalettstols-doft-grejernas vätska, vore ju konstigt annars det heter ju trots allt WC-rent!). Något jag fick för mig att göra (och blogga om) sisådär en måndagkväll klockan kvart i ett på natten då jag är jättetrött och egentligen borde sussa gött!

Mycket konstigt tycker jag. Men icke förvånande!

Här har vi honom - WC-rent-killen! Smygfotad i mataffären med min mobilkamera. "Avlägsnar bakterier, kalk och rengör effektivt under WC-kanten". Jag kan inte låta bli att tänka på vem han är, vad han gör idag och vad han tänkte på när de tog kortet? Se ut som en kille som får alla att vilja köpa WC-rent? Ja, jag måste erkänna att han nog lyckats! (Ps. Men köp inte er WC-rent på Hemköp om ni kan motstå WC-rent-killen för det är billigare på ÖB och lika gott. Lukten alltså.)

Sådär, då fick jag också ett inlägg där jag lyckades nämna ordet "WC-rent" åtta gånger (fick räkna efter tre gånger innan jag fick det rätt, har verkligen lyckats väva in dem väl). Vad är oddsen på det??

Komsi komsi!

Det är bara ord

absint
visky
konsul
genaralkonsul
andedrag
smågnolade
blevo
bicyklister

Ja, det är bara ord som jag hittade uppradade i ett gammalt anteckningsblock. Jag har inget som helst minne om varför jag skrev upp just dessa ord och om de har något att göra med något. Och vad menas med visky, andedrag (felstavade kanske), och bicyklist? Det finns ju inget som heter så egentligen. Hm.

Och nu tillbaka till värdelöst vardagsbabbel

Hejlo :)

Det är mitt nya inne-ord. Det är en korsning mellan "hej" och "hello" med en touch av Milow-låtens refräng och mexicansk engelskabrytning (tänk Pedro från Napoleon Dynamite). Jag har hittat på det själv (tror jag...) och skriver det närhelst jag får chansen. Ibland med ett O ibland med två. Jag känner väldigt ofta för att använda det som hälsningsfras i sms. Jag vet inte om mottagarna har fattat den djupa innebörden ordet egentligen har. Det är inte ett feltryck. Det är ju hej + hello! Ja, men nu vet ni i alla fall.

Idag var jag på körövning. Alltså övning med en kör. Det var min första körövning i den här kören. Det är en kör med bara tjejer och jag kände av en speciell tjej-stämning där i övningslokalen som det bara kan bli när man bara är massa tjejer i ett rum. En typ vi-är-starka-och-vi-är-så-bra-tjejer-stämning. Vi-kan-skratta-och-gråta-och-vara-oss-själva. Jag önskar jag kunde förklara bättre hur det kändes. Det var intressant.

I alla fall så var där en tjej som hostade i handen hela tiden. Det enda jag kunde tänka när jag såg det var "Svininfluensa! Svininfluensa!". Vi hade tagit i hand precis innan övningen. Nu satt hon där och hostade och hostade. Till slut fick hon lämna rummet eftersom det nog var en förfärlig rethosta som drabbat henne. Uschamig. När jag kom hem upptäckte jag att min ena näsborre blivit täppt! Samband...?

Vad jag ville säga förra lördagen egentligen

Det susar i säven
Det brusar i träden
Det busar i näven
Det rusar i själen


Det är lasange.

Världens bästa lördag. Egentligen.

Hello

And so she's back.

From outer space.

With a terrible ache for food in her stomach.

Ett fantastiskt undantag

Grön och mycket äkta (enligt Bruno) militärcykel, färskt importerad med tåg från gnällbältet till salu!

"Nu hade du tur, nu hade du tur!" sa tågchauffören åt mig när den unga tågvärdinnan efter litet betänketid motvilligt sa "Okejdå" och därmed tillät mig ta med cykeln på östgötapendeln. Jag såg allt medkänslan glimta till i hennes annars så kalla konduktörsögon! Då blev jag glad. Det finns hopp för den här världen.

Tiden går fort när man har ROLIGT

Detta är ungefär vad som hänt:











Siffrorna nedan syftar till raderna med bilder.
1. Snurrade med balklänning på betonggolv och dansade i tre-takt på slottet.
2. Kände mig som HEMMA i mitt fina guteland.
3. Fantastiska ruiner och ljusa nätter.
4. Skimrande, mjuka rågfält. Vänner + en filur.
5. Golfposen. Nötte även rumpa på cykel.
6. Mjukostmackor i brist på smultron.
7. Höga klintar och dans hela halva midsommarnatten. Yihu!
8. Storebrors röda stuga med vita knutar. Och i utbyte mot svett och trötta fötter fick jag tillträde till en mycket bra festival.
9. Fick se världen från en skylifts synvinkel.
Mm!

Jag gillar att trycka på knappar

Om du undrar vad som hände. Inget särskilt skulle jag säga.

Till salu

I en akademibokhandel nära dig:

Ah, jag har alltid undrat hur en exemplarisk pedagogisk situation ser ut. There we have it.

Okej, jag är inte insatt men det kanske inte är så lätt som man kan tro... 245 sidor. Passande ge-bort-bok?

Ja, båda är ju bra.

Autobahn finns redan men nu även auto stretching!!

Bara för att titeln är SÅ inbjudande.

Ni borde egentligen bortse från mina kommentarer och bara låta omslagen tala för sig själva. Det är intressant vad man kan komma att tänka på. De finns ute i butik nu men i begränsat antal så skynda fynda!

To little brain in my head

Ännu en tenta med tillhörande frågestund coming up. Har ju lite att komma me dårå...

- Är My so-called life den bästa ungdomsserien som gjorts eller? Eller, eller??!! (Okej, kan hända en ganska retoriskt ställd fråga :) Dock finns det bara nitton ynka avsnitt! I och för sig kanske en bra sak så här i tentaperioder. "School is a battlefield. For your heart." Jag säger bara det.)

- Hypotetiskt, kan jag göra vad jag vill? Om ja, varför gör jag då inte det...?! Hm.

- Seriöst, varför tar det så lång tid för just min hjärna att lära sig saker?

- Vilket är värst - ensamhet (i negativ bemärkelse) eller ångest? (Och man måste välja.)

- Kan nån ge mig ett värdigt sommarjobb? (Det finns ovärdiga. Jag är faktiskt kompetent.)

- När vet man om man är en sporadisk juiceoholic? När man i den lokala mataffärer blir så sur över att ens favoritjuice är slut (en av de få sorterna man har starka cravings efter) att man råkar sparka till en närliggande hylla så att en petflaska med kolsyrat innehåll börjar pys-läcka och man sedan flyr scenen?

Jag är idel att höra svaren! Som alltid.

Could you like pick a sentence and go with it?

Hört på en hylla i mitt kylskåp

-Vad äter du på?
-Mojot.
-Men det knastrar ju inte?
-Jutten mojot.

Somliga går

med spetsiga skor

Tankar från ett tåg

Svalt som i en kylväska här.
Får mig att längta efter sommar och en svettig tågkupé med solen som sticker i ögona.
Det tror man inte man ska längta till.
Kalla ben får en att göra sånt.
Jag önskar jag gillade kaffe mer. En dryck jag på något sätt tycker är rätt värd att betala för ibland (speciellt jämfört med te).
Om man nu skulle få för sig att verkligen vilja ha det.
Söligt tåg är tråkigt tåg.
Men människor är alltid intressanta.
Jag ser mig gilla svartklädda tonårspojkar med långt, mörkt hår som får en festis av deras mamma och ler för sig själva när de läser i sin pocketbok.
Jag ser mig gilla tanter som ringer och pratar på mobilen med någon de kallar Skruttan.
Jag ser mig gilla vithåriga farbröder med stora näsor som köper kexchoklad till deras småmulliga fruar som sitter bredvid och prasslar i handväskan.
Jag ser mig gilla frispråkiga barn som säger "Näe, vi ska inte ha nåt! Vi ska fika hos mormor!" till tjejen med serveringsvagnen.

Framme. Det är inte många i byn som åker tåg en söndagsförmiddag. Men många går på promenad. Trots duggregn.

But it was not

Everything will be just tickety-boo today.

Whirlwind In L minor

Jag besökte mitt ex häromdagen. Staden. Med de många lövvirvlarna. Den är inte min längre. Kanske ska jag bo där igen?

Det var ett förvirrande besök. I flera avseenden. Jag misstog en polis för en mystisk nattbesökare. Men polisen gav mig credd för att vara misstänksam och det pinsamma var väl att jag kände att jag var så bra på att hantera att en okänd, möjligtvis galen person bankar på dörren vid femtiden på morgonen att jag nästan öppet blev besviken över att behöva inse att det bara var polisen. Han kom för att meddela att det varit inbrott i källarförrådet. När ska man få visa för världen (eller psykopater som utger sig för vanliga) att man faktiskt inte är totalt naiv och blåögd? Jag kan också vara tuff.

I don't want to perish like a fading horse

Vissa låtar vill man inte ska ta slut.

Oväntat besök

På mitt badrumsgolv. Men något mys med Gevalia blir det inte tal om. Åttabenade trespassers uppskattas icke. Finns bara en sorts spindlar jag gillar och det är spiderpigs. Om ingen kommer hit och räddar denna oinbjudna gäst inom fem minuter så får den döden dö... Jag skämtar inte.

Äntligen

Super-mario-pirat-kopian-pastan Marco är här! Och vilken skräll att den bara kostar två spänn på Willys! Finns det möjligtvis en tillräckligt fanatisk nörd som skulle kunna köpa denna dyrt av mig på blocket?

Tra la la

Jag är nu stolt ägare till en piano-scarf. Olé!


Frågan är vad jag ska ha den till.
Mest titta på antar jag.

Någonting har hänt

En helg har passerat. Jag märkte det knappt! Jag har varit lite som i en annan värld. En läger-värld. Åh vilka nostalgiaktiga känslor det gett. Jag har varit ledare på ett läger. Wuuhuuuuu! Min näsa var nyss fylld med doften av torkskåpsfuktiga kläder och lägereldsrök. Jag säger bara det.

Vissa personer har sportlov nu. Det har inte jag. Jag måste emellanåt analysera en forskningsintervju. Även hitta på en forskningsansats. Men när det är klart blir det lite mera läger. Och sen blir det STORbesök av min fantastiska lillsyrra. Jag kan inte säga er hur kul det kommer bli. Alla de storasysterliga känslorna svämmar över.

Främling

Det är en sak jag måste berätta. Jag har gått och tänkt på en sak denna vecka. I lördags vaknade jag av okänd anledning klockan 05.28. Gick upp en sväng och fick se en person med ryggsäck snedda över gräsplanen utanför mitt fönster. Min första tanke var: Intressant. Min andra:

Det är en partyprisse på väg hem. (Det är ju lördagmorgon).

Med ryggsäck...?

Är det någon som ska ta en tidig buss, ut och resa?

Å, är det någon som gör en Christopher McCandless (han som filmen Into the wild handlar om) och tröttnat på den här världens förväntningar och ger sig ut för att bara leva! Å, det hoppas jag på...

Eller bara ett tidningsbud?

Med tidningarna i en ryggsäck...?

Någon på väg till jobbet? (Fy, va trist då).

Det såg ut som en man men jag är inte säker på saken. Funderade vidare på om jag skulle ställa klockan runt 05.25 och gå upp denna tid några morgnar i rad för att se om samma person passerade utanför fönstret. Om denne gjorde det skulle jag ju med ganska stor säkerhet kunna utesluta några av förslagen ovan. Men det bidde inget utav det. Rann ut i sanden som man säger.

Den här frågan kommer väl troligtvis aldrig att bli besvarad. Men ibland då så sätter vetgirigheten bara in och jag blir lite smått nitisk. Börjar tänka ut lösningar på hur jag ska kunna få reda på den stora "SANNINGEN" om saker och ting. Ja, eller i alla fall det som verkar mer eller mindre troligt. Är det inte en lustfylld tanke att man med lite möda faktiskt kan tänka ut saker och ting? Liksom ta sig an att nysta upp små mysterier bara för uppnystandets möjlighets skull.

Dessa funderingar slutar dock ofta med att jag upptäcker hur korkad jag är (till exempel misslyckas med att snabbt se vissa uppenbara samband med mera). Men jag kan ta det. Jag ser det från den ljusa sidan. Känns skönt att man i alla fall är så pass smart att man kan tänka ut att man är dum. Även om det tar sin lilla tid. Man ska ju tänka positivt.

Dessa funderingar är emellertid frustrerande för jag börjar föra en inre kamp om att jag så gärna vill fundera klart på saker, försöka hitta lösningen, svaret men att jag egentligen har eller åtminstone bör ha bättre saker för mig. Men om denna fundering eller detta mysterium och vad det nu kan vara är ur världen så kan ju ägnandet åt andra saker säkert bli mer kvalitativt... Eh, vart ville jag komma med det här?

Jo, om DU, möjligtvis man, den sjunde februari, tillnärmelsevis klockan 05.28, med ryggsäck sneddade i lugnt promenadtempo över gräsmattan utanför ett utav de mest aprikosaste studentkorridorshusen i Tybble - ge dig till känna! Vad hade du där att göra mitt i natten? Eller mer morgonen men ändå! Vad skulle du med ryggsäcken till? Vem är du? Kommentera här tack. (Och jag är medveten om att chansen till detta jättenärmast är obefintlig men ÄNDÅN)

Ja, det var bara det.

Aerobic on piano

Rubriken får mig att tänka på en 80-talsinfluerad discodänga à la Idol-Ola. Skulle vara roligt att gå klädd så där till min animerade-aerobic-fröken någon gång. Säga "Tja! Nu ska det bli knipa av!". Men det lär nog inte hända. Skulle inte förvåna mig om hon däremot dök upp sådär med samma kommentar. Thihi. (Hoppas hon gör det någon gång.)

Whow (som Joey i Blossom skulle sagt det)

Det mest mystiska på länge hände mig nyss. Det var egentligen apropå mitt förra inlägg men detta får ett eget för det är så whow.

Jag skrev in rubriken "All of a sudden" till förra inlägget (jag hade de orden i huvudet när jag promenerade och de sammanfattade allt. Detta rubrikval hade inte någon som helst naturlig koppling med det som sedan väntade).

Sedan, under tiden när jag utformade det förra inlägget, spelades en låt som jag inte kände igen från mitt musikbibliotek här på datorn (jag hade på shuffle). "Senses working overtime" hette låten och gruppen var XTC. Jag har vad jag vet aldrig hört talas om denna grupp förut och hur de hamnade i mitt musikbibliotek med dessutom två exemplar av samma låt är ett mysterium. (Visst börjar det bli spännande nu?) Jag tyckte detta var lite konstigt men sen tänkte jag inte mer på det.

Jag surfade sedan in på tuben och sökte på min rubrik "All of a sudden" för jag ville se vad som kom upp. Det som kommer överst på listan är en låt som heter All of a sudden och med, hör och häpna --- just gruppen XTC. Deras låt spelades fortfarande på min dator. Whow (som Joey) tänkte jag.

Fattar ni hur mystiskt det här var?? Vad är oddsen? Typ... ingen aning!

Men, antar jag, stranger things has happened.
Ja, okej, nej, inget att dansa rumba eller spela mungiga för direkt... Alltså det blir inte lika coolt när man beskriver det och min förmåga att göra det brister.

Uh vilket deppigt Ior-slut det blev på den här historien som började med så coola förväntningar. Nu har jag nästan glömt bort den där whow-känslan jag hade, om jag nu ens hade en? Jag kanske bara inbillade mig?

Livet går obemärkt vidare efter eventuellt inbillade whow-känslor. Då vet man det.

All of a sudden

Jag skulle inte säga att jag är särskilt romantisk av mig. Jag tycker det är ganska sliskigt med allt pjoskande, snuttiplutt med rosor och allt det där klassiska som klassas som romantiskt. Det är inte det planerade utan det oplanerade som är mest romantiskt enligt mig. Men när det kommer till SNÖ och min nyss totalt stämningslösa stad som nu ligger begravd i pluffig, vit snö, ÅH! Då blir jag lyrisk och alldeles förtjust! Lika pirrig som en unge på julafton och en kärlekskrank femteklassare som precis fått ja på sin chansfråga. Det är nästan för fint för att vara sant. Jag gick på promenad förut och smålog mest hela tiden. Allt är så MYSIGT nu!

Hemma på min gata i stan.