Om vädret kan jag säga en sak: överväldigande. Och ett ljud: ah.
Jag och schluifen tog ett kvällsbad igår. Vattnet i viken är grumligt och luktar skumt men för övrigt var det ett riktigt trevligt dopp. Speciellt efter lite svettigt springande. Vi hade sällskap av ett flygplan som låg och guppade vid strandkanten. Ja, ett plan! Ett litet, modernt, coolt, vitt som det fick plats två människor i. James Bond och hans brud. V e m annars har ett sådant supercoolt mini-plan som färdmedel och parkerar på en strand? Jag blir avis!
När vi höll på att byta om efter doppet kom flygplansparet. De såg ut att vara i 50-årsåldern. Glada vinkade de och sa hejdå till ett annat par som stod på stranden. De vadade sedan ut i vattnet, hoppade in i mini-cockpiten och startade upp farkosten. Jag förstår inte hur planet var konstruerat för den hade inte sådana där medar som den flöt på utan det såg ut som att den rullade på botten när de gav sig av. Men sedan fick de sprutt i motorn och de brummade iväg som en motorbåt över ytan och på några hundra meter hade de lyft! Äventyrligt alltså. Jag vill också kunna säga "Vi tar planet älskling!" eller "Vi flyger dit vettja!" och sedan göra det! Antingen skolar jag om till pilot nu, gifter mig med en eller lever i stark missunnsamhet de närmaste dagarna innan jag kommit över det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar