Jag skulle inte säga att jag är särskilt romantisk av mig. Jag tycker det är ganska sliskigt med allt pjoskande, snuttiplutt med rosor och allt det där klassiska som klassas som romantiskt. Det är inte det planerade utan det oplanerade som är mest romantiskt enligt mig. Men när det kommer till SNÖ och min nyss totalt stämningslösa stad som nu ligger begravd i pluffig, vit snö, ÅH! Då blir jag lyrisk och alldeles förtjust! Lika pirrig som en unge på julafton och en kärlekskrank femteklassare som precis fått ja på sin chansfråga. Det är nästan för fint för att vara sant. Jag gick på promenad förut och smålog mest hela tiden. Allt är så MYSIGT nu!
Hemma på min gata i stan. 
1 kommentar:
Å, vad fint. Men frågan är förstås om där bor en fru som sålt alla sina ungar för 25 öre styck? ;)
Skicka en kommentar