Lite mer bittertant tack

Förresten så gjorde Henrik Dorsin en ypperligt fin tantimitation på parlamentet ikväll. Åh, vilken otippad och mycket välkomnad inspirationskälla till mitt kanske kommande bloggbarn. Han måste vara född till tant. En naturbegåvning.

What u cookin'?

En vecka kvar på KROR-kursen och le examinationspanik börjar infinna sig. Är alltid bra med ett litet snabbmatsförråd inför fullspäckade dagar tänkte jag så jag gick inte till coop för att köpa micropizza utan gav mig ut i det deprimerande duggdisregnet endast för att införskaffa tre rödlökar.

Sedan kunde jag äntligen sätta igång tillagningen av min BERÖMDA LAX- OCH PASTAPANNA ...med ambitionen att göra lite matlådor. Den kanske inte är fullt så berömd ÄN men den kommer att bli det för den är superlätt och supersnabb att göra och supergod och supernyttig och jag kommer att laga den till mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn ända tills dagen då jag inte längre orkar hacka rödlök.

Nästan så att jag borde slänga in receptet här (inte mycket till recept dock, knappt nödvändigt för det är SÅ superenkelt att ni nästan kan lista ut det själva men det kan ni nog inte för då missar ni hemlisknepen hihi) men jag tror jag spar det till tantbloggen. Måste ju börja samla på mig lite tantigheter om det nu ska bli nåt med det någon gång.

Matlagningen började som så många gånger förr med att jag satte på spisplattan och efter ett tag gick och funderade på om inte pastavattnet skulle börja koka snart på den ultrasega sketna stenålderskorridorsspisen! Ja, som så många gånger förr fel platta som blivit upphettad. Oops, fick lite dåligt samvete för energislöseriet.

Vidare hällde jag i smör istället för olivolja i stekpannan som så många gånger förr. Inget stort misstag men det ska vara olivolja. Jag hade även misskalkylerat mitt laxförråd så när allt var färdiglagat och jag ätit en något rödlöksöverdoserad (om det nu är möjligt för det är ju ändå bara gott) portion av min soon-to-be-if-not-already berömda maträtt blev det mat över till hela en och en halv matlåda! Ett fantastiskt matförråd... Jag hävde ändå ner allt i en låda för en halv är sällan något att spara på då de oftast inte bli uppätna av mig på grund av någon outgrundlig anledning.

Yeej, mästerkocken i egen hög person. Tillräckligt hög för att lyckas göra så många misstag på en maträtt. Men supergott blev det ändåN :)

Tanttankar och skräpteveprogramkommentar

Kom över ett bra uttryck igår: mitt-på-dagen-tv. Faktiskt en bloggande, genialisk sjuttonåring som gav mig insikten. Sjuttonåringen är en ny bloggfavorit hos mig vilken jag också är lite smygavis på därför att småglinet är så förbaskat ung och SMART för sin ålder. Vidare blir denne inte länkad i sedvanlig bloggordning eftersom jag befarar att i jämförelse framstå som en efterbliven och nu även bitter tant. Ej särskilt fördelaktig bloggprofil. Jag gillar i och för sig tanter.

Hallå, tanter! Jag gillar tanter! Men goshi yoshi vilken uppenbarelse jag fick. Ej fördelaktig bloggprofil...? Jo, in i hellskotta det är. Om jag har en till/ny blogg nån gång ska jag låtsas vara en tant. Eller så har jag bara tema TANT. Eller så väntar jag tills jag blir tant. I alla fall. Där skriver jag aldrig så tantiga inlägg. Oj, vilken god och rolig idé enligt mig. Mmm. Skulle kunna bli min nya hobby. Eeh, anyhow, stickspår.

Tillbaka till saken-saken angående mitt-på-dagen-tv. Ett användbart och sammanfattande uttryck tycker jag. Såg på lite mitt-på-dagen-tv idag. Bland annat ett program där de visar folk som ser ut att skada sig i olika sporter samtidigt som någon extremt oempatisk och exalterad människa med amerikansk machoröst slänger ur sig saker som "I smell fractures", "I'm gasping" när ingen ser ut att skada sig (!) och "Välkomna till blodbadet!". Det senare sades egentligen också på engelska men jag uppfattade inte det exakta uttrycket men det översattes sådär i undertexten. Okej. Sjuuuukt!

Människor, riktiga människor that is, som utan avsikt råkar slå sig gula och blå, bryter ben och får nära-döden-upplevelser genom att ramla av motorcyklar i luften på flera meters höjd, volta med bilar in i bergsväggar och landa med glidflygapparater i folkmassor med ett stort dammoln.

Detta klassas uppenbarligen som underhållning. Annars skulle de väl inte göra teve av det och låta den där morbida machorösten få betalt för att mala på? Det hela var så osmakligt att jag genast, eller egentligen efter cirka fyra motorcykelvurpor varav en sattes på repis tre gånger och en förhandstitt på vad som skulle komma efter pausen, bytte kanal. Jag står bara inte ut med sånt där! Kanske är jag lite blödig men hela programkonceptet känns allmänt provocerat, respektlöst och tråååkigt med ändlöst många och torra ordvitsar.

Tacka vet jag Parlamentet som jag nyss såg. Förvisso några torra ordvitsar då och då där med men såå mycket mer. Många ljusglimtar. My coup of tea. Green tea that is.

mystic 8 ball says...

Okejdå. Om du nu insisterar så. Ditt ord är min lag.

min lilla ponny

Frukta inte onkel Tuca

Har jag sagt att jag gillar frukt? Jag ääälskar frukt. Det är tillochmed godare än knäckemacka med ost. Jo, mycket godare. Godare än lösgodis.

Igår handlade jag typ arton kilo frukt. Eller många i alla fall. Idag när jag tittade på fruktskålen tyckte jag högen hade krympt så fasligt fort. När jag räknade efter hur mycket jag ätit idag kom jag fram till tre bananer och tre satsumas. Ojoj vilken fruktslukare jag är! Fick mig att fundera över vad jag äter när jag inte har frukt? Knäckemacka. Ha, ha. Jag blev helt förvånad över att det bara gått en dag och ändå så många fruktstunder. Det känns som att det gått tre dagar idag. Strange.

Förresten. Äntligen är jag kameraägare igen. Nu har jag en superkamera. Ingen superduperkamera men en super. Jiho. Det är kul. Och lite nervöst.

Har du gjort din måndagsbugg?

Det har jag! Nu kommer en daa-gens viis-a också. Med risk för att verka lite buskis. Usch. Pinsamt. Men låten har impregnerat min hjärnbalk! Jag kan inte göra annat än att dela detta med resten av världen och hoppas på någon slags befrielse. Eller blir jag angripen. Men erkänn, lite glad blir man.

Tänk om jag hade en liten, liten...

dansstudio! Umpa umpa. En alldeles egen. Hemma. En man inte behöver boka. Det skulle va fräckt. Ingen halkig matta på golvet! Ingen betonghård sänggavel att slå lilltån i! Massa golv och Y T A. Inte bara en spegel på väggen så att man måste ta myrsteg för att inte komma ur "bild" utan en hel spegelvägg! Å, paradiset. Eller det skulle underlätta. När jag pluggar.

Det var bättre förr

Det blev soffa för mitt möra kötts skull ikväll. Det är sådana här stunder i livet jag upptäcker hur grymt jag underskattat innehavandet av ett badkar och på spåret som fredagsunderhållning :(

Läget då

Ja, nu är det fredag och livet hoppar till av

lättnad, glädje och belåtenhet.
Min kropp är just nu i sitt kanske o-spigg-aste

tillstånd någonsin på den här veckan.

Mitt kött är lagom mört.

Jag borde laga mat. Riktig!

Jag är juicelös och jag misströstar.

Vet inte om jag vill vara hemma eller borta.
Har en stickande rastlöshet som gör sig påmind

varje gång jag tänker på ordet soffa.
Soffa eller soffa?
Soffa eller inte soffa?

Jag tror att det här inlägget blev ganska stör-t.

Lax till midda. Jiho! De andra fiskarna får inte vara med.

Jag tar dig med på en resa bakåt i telefonens smsarkiv, lite krypterat sådär fast med några exakta citat du inte får missA

"JAG VANN, JAG VANN, JAG VANN! Oki, lite glad..."

I kategorin "Star Trek, Sune och andra udda historier".
Enfaldig (eller vad det nu heter som det inte heter...) jury var mr Torgy Andersson. Trofé inväntas. Eller åtminstone något liknande som kan ta sin beredda plats på badrumshyllan.

Min typ av sms-humor:

"How is the wedding going i am xiang jing"

Det första sms:et jag fick av min kines-kompis jag hängde med för en kväll. En skön typ det där. Jag skrattade så jag fick hosta och mer skratt och hosta igen. Tack!

Vi avslutar med dagens ett-ord-jag-fick-i-ett-sms-en-gång:

"hundleksaksvarmkorv"

I min korridor

...finns en plädersoffa utan pläder.

...hänger det hemmagjorda tavlor på väggarna med motiv som en hals i mörker, två personer med gasmask som gungar gungbräda ståendes, neonfärgade kvadrater bredvid varandra, en flicka med blek hud och flätor hållandes en röd ballong framför en tegelvägg.

...bor det bara svenskar. Två blivande jurister, två PA-studenter, en som jobbar på fabrik, en som pluggar till sjuksköterska och en psykologistuderande. Och jag, kanske-wannabe-svenskgympalärare.

...fanns en holländare som ALDRIG lagade mat.

...fanns en från Afghanistan som sa att man skulle äta sju russin innan man gick och la sig för det var bra för minnet.

...finns några, eller två, som gillar blodpudding och äter det OFTA.

...finns en som äter grillkorv och makaroner ännu MER OFTA. Jag skojar inte. Var och varannan dag står det en till två makronfyllda matlådor och minst ett paket grillkorv (Lithells för det mesta, inte mycket variation här heller) på dennes kylskåpshylla.

Nu ska jag ut i köket för att laga kvällsmat plus några matlådor och hoppas att ingen kommer på mig när jag steker upp fläskfilén jag köpte för halva priset igår. På något sätt skäms jag alltid lite när jag ska steka på en stor köttbit. Undrar varför egentligen? Inte jätteofta jag gör det, steker på en stor köttbit alltså men när jag lagar fisk känner jag mig som en kung. Men man kan väl inte äta fisk varje dag, eller?

En schemafri förmiddag har passerat och...

detta är vad som har hänt:

• jag har fyllt på salt (från den stora ekonomiförpackningen) i mitt lilla saltkar. Något jag tänkt att jag borde göra i en halv månad nu. I en halv månad har jag saltat med den stora förpackningen och den har bara en stor öppning för saltet att komma ut ifrån. Antingen får man ingenting på tallriken i sin strävan att inte hälla för mycket eller så kommer det en tesked på en gång för att man tappar tålamodet och blir för ivrig. ÄNTLIGEN kan en normalsaltad måltid hamna på soffbordet! (Vi har inget matbord i vår korridor. Måste bara säga: Fy skäms ÖBO! De uppmuntrar verkligen folk till att bli soffpotatisar.)

• jag har tittat på reklam och funderat på exakt VAD det är som är SÅ kul med Toffifee. Jo, kanske det att reklamfilmen är så häpnadsväckande dålig att man skulle kunna dö av skratt. Men hur kul är det? Att dö liksom!

• jag har ätit upp resterna av mitt resegodis från i söndags = djungelvrål. Stackars, stackars alla dessa människor (till exempel utlänningar såsom medlemmarna i Back Street Boys) som inte förstår sig på och går miste om smaksensationen lakrits!

Tänk vad man hinner me! Gjorde faktiskt några fler ointressanta grejer också som att handla och laga lunch. INTE plugga i alla fall. Men nu ska jag det, nästan. Ska till simhallen för att dra upp en trädocka från botten och simma en kilometer för att få en kråka på ett gult papper. Tja, sånt vi håller på med på min utbildning.

moody monday

Jag önskar jag hade lite tjusiga bröllopsbilder att lägga upp nu men min kamera är ju som sagt heldöd. Gör mig ledsen varje gång jag tänker på det :( :( :( Kanske ska sluta att tänka på det? Finns ju andra som tagit bilder i helgen förstås. Men jag har inte lyckats få tag på några än och det är även en trevlig sak att föreviga ögonblick från just sitt eget blickfång.

Tidigare idag tittade jag på en hel del dansfilmer på tuben. I dessa kommande dansexaminerande dagar är det som att förena nytta med nöje och det gillar jag. Tyvärr frammanar det vissa mindervärdeskänslor. Jag vill också ha en gummikropp och vika mig trippel på golvet, kunna göra tretton superpiruetter efter varandra med ena benet längs med örat och sedan avsluta med ett famehopp två meter upp i luften! Kanske ingen som kan för jag hittade på just den kombinationen i just denna stund efter att ha insprirerats av all proffsdans. Eller jo, någon måste ju kunna det. Inte jag :( Suck. Dream on. Detta får mig osökt att tänka på ett dansklipp jag fastnade för. Så in i bänken synkroniserat. Jag har inte sett precis sådan typ av dans förut. Blev hel-impad trots den tråkiga bildkvalitén men låten är så bra och dansen förstås. Kanske ni inte förstår men jag fick en kick. Gah!

sak samma

Fästeliga tider! Ännu en helg har passerat då jag såhär på söndagskvällen känner mig som en blandning av ett utarbetat vrak och en mör sengångare på kvartsfart med helgjuten bebismage. Jag vill inte äta varken tårta, kakor, knäckemackor och chokladbollar på... kanske tre dagar nu. Jag orkar inte ens somna snart. Men kul var det! Jag tror det bästa och finaste bröllop jag varit på. Bror min är så gulligt nygift man kan vara nu :)

Glada gåvor

Förresten! Jag gjorde ett litet simprov (Projekt vattenprovet) och fick en t-shirt och en mycket stor och god bulle. Även diplom med felstavat efternam. Det står något tvetydigt i stil med Charlotten Strandberg i vattenlöslig tusch :)

En mycket bra känsla

Familjen i öronen, cyklandes genom höstkvällen i stadsmörkret som inte är mörkt. Det där fina gulbruna skenet från gatuljusen. Jag cyklade hem från simhallen. Det gick snabbt att cykla. Jag gillar det. Inga rödljus. Flyt. Bra klimat. Lagom kallt så att det är mysigt. Fina hus med fina lampor inuti. Fina, vanliga människor i jackor här och där. Gula löv på asfalten. En sådan där avslappnad trötthet i kroppen man bara får efter en badhusupplevelse med simning, klorlukt, bastu och dusch bland andra okända människor. Det var en mycket bra känsla helt enkelt. På cykel.

Bakläxor

Har fått det påpekat och upptäckte precis att jag varit lite dålig på att uppdatera vissa saker och råkat lämna vissa trådar helt vad man nu ska säga lösa. Ja, just det. Svaret på frågan om universum, livet och allt är 42 samt:

Nej, jag fick ingen ersättning av sj-kvinnan på resecentrum. De fick mig återigen att känna mig som en skurk. En utmärglad, girig sådan trots att jag varit så ärlig. Hosthatasj. Kan tilläggas att på TÅGKOMPANIET finns inga ombordsavgifter och deras konduktörer är mycket mer snälla!

"Min" kamera är tyvärr stendöd :( Önskar jag fått lära mig HLR på tekniska grejer också. Jag kan bara på dockor, eventuellt på människor. Det här är helt ofattbart tragiskt! Snyft och snor! Buuuuhhhuuhuhuäääääääuuuuääää.

Hohojaja

Kära tider. Jag fattar inte att jag skrev så! Ett mästerverk i paint? Inte troligt men roligt :)

Inget igen fast utvecklat

Det känns som att jag tappat min uttrycksförmåga för tillfället. Eller förmågan att finna det som är värt att uttrycka.

Jag är zombie-trött och det luktar övermogen banan här. Ibland är den lukten det värsta jag vet. Det är det enda jag har att säga!

Skulle kunna klaga över ömma kroppsdelar (nacke, fötter, lår, mage etcetera, etcetera) vilket gymnastik och simning (speciellt undervattens-rugby) i kombination med dans under sena timmar förorsakat och hur i hela friden man (det vill säga jag men jag skriver man för att få det att låta mer kollektivt och verka mindre skyldig) kan vara så sölig med vissa saker. Liksom inte komma till skott trots tredubbla doser växtnärning, solsken, vindruvor i mängder och små hål i tiden (tiden!) här och där.

Mina rubriker är ibland som små interna skämt för mig själv för ibland jag blir jag så trött på det uppenbara och v a n l i g a. Jag tycker det är kul men vill ändå inte bli missuppfattad så försök inte att förstå allt allt för mycket. Tack.

Ja, ja. En hemmabyggd (all kreativitet har tydligen inte dött) bild får symbolisera allt och lite till av vad som försiggår i min sömniga. sega, understimulerade hjärna.