Inget igen fast utvecklat

Det känns som att jag tappat min uttrycksförmåga för tillfället. Eller förmågan att finna det som är värt att uttrycka.

Jag är zombie-trött och det luktar övermogen banan här. Ibland är den lukten det värsta jag vet. Det är det enda jag har att säga!

Skulle kunna klaga över ömma kroppsdelar (nacke, fötter, lår, mage etcetera, etcetera) vilket gymnastik och simning (speciellt undervattens-rugby) i kombination med dans under sena timmar förorsakat och hur i hela friden man (det vill säga jag men jag skriver man för att få det att låta mer kollektivt och verka mindre skyldig) kan vara så sölig med vissa saker. Liksom inte komma till skott trots tredubbla doser växtnärning, solsken, vindruvor i mängder och små hål i tiden (tiden!) här och där.

Mina rubriker är ibland som små interna skämt för mig själv för ibland jag blir jag så trött på det uppenbara och v a n l i g a. Jag tycker det är kul men vill ändå inte bli missuppfattad så försök inte att förstå allt allt för mycket. Tack.

Ja, ja. En hemmabyggd (all kreativitet har tydligen inte dött) bild får symbolisera allt och lite till av vad som försiggår i min sömniga. sega, understimulerade hjärna.