Adventsångest kanske

Den här helgen har ärligt talat varit fruktansvärt oproduktiv. Speciellt med tanke på alla oplanerade planer (åka hem till byn, pepparkaksbak, Mariebergsbesök på cykel, simma, pärlplatta - köpa pärlor först, gå på välgörenhetskonsert för att nämna några) jag ändå hade men som inte blev något av. Om man nu kan skriva oplanerade planer men så menar jag i alla fall. Men klart man kan för jag gjorde det ju nyss. Jahahahohohaha. Jag känner för att flippa ut här men tror jag ska hålla mig ett tag till. ETT TAG TILL STOR FET PUNKT

Det blev mest morotskaksätande, bjudande på det samma unt film de senaste dygnen. Disney, disney, disney. Ah, det är bra grejjer alltså. Jo, lite text i PM-dokumentet också men jag har ju svårt att inte slutspurta när det gäller sånt (hm, bra vinkel att se det ifrån tycker jag för det låter ju som att jag är ganska bra då?). Även litet försök till att skapa århundradets bästa syntlåt styrdes upp men det mynnade bland annat ut till frustration över att inte komma på hur den där kändaste bröllopsmarschen går, tv-spelskänslor och psalmsjungande.

Kom för en stund sedan fram till att grejen första advent oerhört obemärkt passerat mig idag. Jag kände mig tillochmed nästan lite förbisedd! Som att skulden inte helt och fullt ligger på mig själv och min oförmåga att gå julstämningen till mötes då jag typ suttit inne hela helgen, varken tänt ljus eller lyssnat på någon julsång eller ens tagit tag i något för att skapa julkänslor här. Tragiskt men sant! Får lite dåligt samvete nästan. Speciellt då vissa vänner verkligen sett fram emot (inte kunnat hålla fingrarna borta ifrån :) allt detta juliga pyntandet som denna speciella söndag öppnar dörrarna för och jag bara... sviker, eller nåt.

Har kommit så långt att jag funderat över var mitt julpynt är (källarförrådet i grannhuset i en låda längst in där jag inte kollat på länge? Hemma i byn? På båda ställena? Om hemma ingen idé att leta här då, för stor och jobbig besvikelse av att leta och inte hitta då man antagligen blivit väldigt, väldigt sugen på att hitta kan infinna sig. Ringa hem och be person leta bland mina lådor där så jag vet vad jag har där och inte här? Tråkig, jobbig tjänst att be som jag allt för ofta redan bett om vad gäller andra sakers placering. Mycket bättre att leta själv när man är där men nu är jag här. Först leta här ändå och sedan ringa hem ändå? Äh, orka! Allt är en enda ond cirkel. Du ser!). Men jag lovar att bättra mig till andra advent. På heder och samvete! Har redan bokat in ett lussebullsbak i veckan. Även hemresa till helgen är bestämd och då ska jag baka något juligt med systrarna och fiska med mig något lysande pynt att placera i fönstret här. Ja, inte så pjåkigt ändå.

Mitt i all adventsångest kommer lillasyster till undsättning då hon ringer och säger "Hej, jag saknar dig" och "Hej" från andra systern samt adventshälsningar (ja, adventshälsningar hette det!) och "jag tycker om dig" från pappa och då blev jag genast lite advents-gladare. Jag har världens bästa småsystrar och pappa!

Blev visst inget mer utflippande i detta inlägg. Eller. Lägg ägg. Hahahaa. Det är kul.

Tänk va glad man kan bli för ingenting

Den här bilden gjorde mig så himla glad idag och jag vet inte exakt varför.

Vad vill du ha?

Vad vill DU ha här i livet? Så himla jobbig fråga. Och varje gång jag ser "The notebook" grinar jag som en barnunge. Suck. Trodde inte att jag var så vilse i livet. Kommer man alltid att vara det?

Morotskaka!

Alright baby! I't's a carrotcake! Wham! Den godaste, finaste och bästaste jag någonsin bakat! Den första jag bakat! Den 1:a i ordningen that is. För ja, det kommer mera. Det finns många fler recept där ute som ännu inte blivit bakade och smakade av mig. Nötter till exempel! Jag måste ha i lite nötter nästa gång känner jag. Och hur får man själva kakan att bli sådär extra saftig och lite seg? Återstår att se. Recept-tips välkomnas! Men denna blev fiiin alltså.

Ditt hår kommer att tacka dig!

Bonde söker fru tog slut för fort som vanligt. Hur mycket gillar jag det? Varför gillar jag det? Vet inte om jag vill gilla det så mycket. Så himla bra är det väl inte intalar jag mig själv. Nej. I vilket fall som helst gillar jag det! Det får mig att komma ihåg att stadsmiljö inte har så mycket att komma med, egentligen. Jag gillar landet. Och människor. Människor! Hur de samspelar, reagerar och tänker. Kanske det är en vettig orsak. Man vill ju också så gärna att de ska få leva happily ever after. De där stackars ensamma bönderna.

Apropå oerhört patetiska reklamfraser och sånt. Mitt hår kommer att tacka mig. Jaha. Om jag färgar håret med wella-ella-what-ever undrar jag ungefär vad jag kan förvänta mig som tack. Jag hoppas på fårskinnstofflor. Det skulle va bra. Och hur många julskivor finns det inte som heter "En helt ny jul"? Vad vet jag egentligen, kanske inte så många men det låter som att det finns det. En HELT NY jul!!! Ja, men det är ju fantastiskt!

I Tybble smälter man till döds

"His eyes were oh so blue.
Didn't wear shoes.
They put him away for all to see.
'Cause they were afraid of what he could be.
But he was the same as you and me."

Här är Tybblegatans egna snowman. Tyvärr finns han inte med oss längre då plusgraderna tog hans liv tidigare idag. Jag kommer alltid att komma ihåg honom som den snea och glada snögubben han var trots att han tappat näsan som till synes bestod av en halv banan.

Go'k-k-k-k-kväll

Idag bowlade jag. Och åt mat ute! Det var en sjuhärdeles tisdagsaktivitet må jag säga. Med minst sagt trevligt sällskap. Det var en kall kväll så jag cyklade hem i en väldig fart. När jag var femtio meter från porten började jag leta efter mina nycklar. De fanns inte i någon ficka, väska eller cykelkorg. Lite panik. Kom att tänka på att jag vid ett tillfälle efter att ha låst upp cykeln utanför bowling-huset tappade nycklarna och inte tog upp dem direkt för att jag var mitt uppe i att prata och tog jag upp dem överhuvudtaget? Min slutsats blev snabbt nej. Antagligen ligger de där på marken någonstans. En jobbig insikt eftersom det tar tjugo minuter att cykla tillbaka och det var sent och sibiriskt kallt! Det enda jag kunde göra var att vända in till stan igen och granska marken utanför bowlingen där vi stått och hängt vid cyklarna och pratat. Väl där hittar jag inga nycklar. Mer panik. Käre gode gud. Tar tag i min väska och hör ett klirr. Ett nyckel-klirr! Do-oh. Nycklarna ligger i botten.

Är jag den mest korkade människan i världen som inte letar igenom väskan ordentligt innan jag beger mig ut i svinkalla natten på nyckeljakt? Och suger min grammatik i detta inlägg? Ja, ja,ja och ja. Nu har istapparna i mina strumpor börjat förvandla sig tillbaka till tår. Det gör ont att tina.

Ruter

Fin eftermiddag idag.

Jag har bestämt mig

för att cykla idag. Termobrallor på. Det snöar!

Update:

Så här übertrist såg morgonen ut på kort. Lastbilen som råkade köra förbi precis när jag knäppte blev pricken över i:et. Lastbilar har alltid en förmåga att få mig på dåligt humör med sitt obehagliga avgasluktande brummande.

Men tro inte att jag helt ogillar snöoväder (inget annat sagt om lastbilar däremot). Det positiva med det är ju att det för med sig snö! Jag fullkomligt älskar vita vägar och snöbelagda ting! Jag gillar snön. Den är vit. Den är fin. Den är mjuk. Den är rolig. Den är mysig och den är snö!

Oj jag åker igenom en tunnel nu schhhruuuzzz sprak sprak

Vem sa att gult va fult?

May my words walk you home safe and sound

Det är så mörkt nu. Dagens väder har gjort mig bedrövad. Måndagen var så underbart fin. Solen sken från första början. Den envisades med att tåra min ögon när jag väntade på bussen. Då var det ganska jobbigt men idag saknar jag det jättemycket. Igår när jag satt på bussen hem genom närkelandskapet lyste solen med sina sista guldiga kvällsstrålar. Jag har aldrig sett de bruna, plöjda åkrarna så vackra förut. Å ni skulle sett. Bruna, plöjda åkrar har fått en helt ny innebörd för mig nu. Busschauffören kisade och fällde ner solskyddet men jag njöt.

Idag. Atmosfären består av en enda kall, blöt och grådisig sörja.

Promenerade en bit ikväll. Det var tvunget. Höll på att kvävas av obehag av fortfarande okänd grannes rökdofter. Kvällsuteluften var i jämförelse underbar. Nu mår jag lite bättre.

Mina öron har hetsätit en låt i tre dagar nu. Den har gått på repeat minst tjugo gånger varje kväll. Det är sant. Så fort den tar slut tar känslan jag får av den också slut och det vill jag inte. Känner mig lite smått drogad faktiskt. Jag är lättpåverkad. Blir nästan grinig för den är så fin. Ja, jag är lättpåverkad. Texten. Soundet. Tempot. Dialekten. Namnet. Vackert. Geraldine. Jag tror jag ska gifta mig med en skotte i framtiden. Eller åtminstone bli kompis med en. En som sjunger "Aj will bii the aingel on yåår schouldöe".

Ville bara säga

Att helgen var ganska fantastisk (!). Sååå helgdäst man kan va! Måste blunda snart. Men... vill ändå liksom giva något. Citat från filmen jag senast såg:

"If you ever raise kids, never tell them they're smart. They'll never study."

"You shouldn't wear pink."

"-Coffee?
-No thanks.
-Wanna die?"

Från My Sassy Girl. Se den! Koreansk fiiin humor.

To the S, to the T, to the H, L, M you'll see

Wuhu! Jag var där. SÅ trevligt namn. Stället hade dock inte mycket till berg av hallon att bjuda på må jag säga. INGA för att vara exakt. Detta var en STOR besvikelse men deras outlet med det fantastiskt säljande namnet som ni ser nedan och det mycket billiga och smaskiga snasket ifrån en kombinerad leksaks- och godisaffär gottgjorde det. En del.

Who dares to shop?? Mwu-ha-ha-ha-ha-haaaaaaa!

Romantik

Vardagens bräckliga tillvaro

Mää. Dåliga nyheter.

Idag fick jag hål i strumpan. En bra strumpa dessutom. Vad gäller färg, framförallt färg (mörklila), och passform. Skulle inte kalla det en favoritstrumpa precis men en av dem som tillhör mycket-bra-strumpor-högen av strumpor. Hade hellre förlorat en från inte-så-snygga-men-funkar-drösen eller obekväma-tubsockor-jag-fått-av-mormor-som-typ-aldrig-används-packet. Att det senaste inte inträffade kan, hm, kanske bero på just det att de typ aldrig används. Sicken otur.

Jag har efter inspekterande bestämt mig för att inte laga hålet eftersom det dels känns som tidsslöseri då strumpan redan är nött på ett flertal andra utsatta områden och säkerligen snart i samband med användning frambringar fler hål OCH dels är det tråkigt (kanske pga dagens mood).

Nej, den är bortom all räddning nu, strumpan. I alla fall som strumpa. Kanske den återuppstår som något annat i framtiden. Till exempel öronmuff. Fråga mig inte hur det skulle gå till men jag skulle bli glad över ett par. Möjligtvis lila.

Dessutom. Min äkta och enda melaminplastskål från typ 60-talet sprack idag! Jag vet inte ens hur det gick till! Ena sekunden var den hur hel som helst och hade jordnötsringarsmulor i sig som inte läckte ut och andra sekunden stod den i diskhon och var sprucken när jag skulle börja diska den.

Skålen är jätteorange och först tyckte jag inte alls om det men med åren har den liksom växt till sig känslomässigt för mig och ja, såå nedrans typiskt att den skulle gå sönder just nu när jag börjat gilla den så mycket (vilket jag typ kom fram till idag) och kanske just gillar den för att jag inte gillade den från början utan att det var som en process att komma dit eller hit kanske man ska säga, vilket gjorde det starkare, mer värdefullt på något sätt, hela alltet, något, eehh... Korta meningar och jag verkar visst svårt. Isberg, isberg! Sallad? Nej!

Ja, i alla fall. Jag kommer inte ihåg exakt var ifrån skålen härstammar men från "hemma" någonstans. Mammas kök alternativt mormors eller någon annan släktings kök. Det kändes fint. Nu har jag börjat fantisera om hur idylliskt det skulle vara att fått haft den där skålen hela livet. Så hemtrevlig tanke på något sätt. Så tänkte jag inte innan den sprack. Man vet helt enkelt inte vad man har förrän man förlorar det. Du jobbiga insikt.

En ordvits m.m.

very bad hairday idag

Klagade lite häromdagen över att mitt liv känns allmänt oinspirerande och fattigt just nu. Fattigt vad gäller kultur, kreativitet och estetik och alla sådana där härligt roliga saker. Men se så snabbt vardagen kan gira till med en liten tschhhhht-sladd om man bara håller ögonen öppna och bestämmer sig för att ändra på det. Jo, för senast igår stötte jag på den här hemsidan där man hittar bilder på coola konstnärligheter som den ovan. Tänk om man fick ha hårdagar som liknade det där. Wuuuuuhaaa!

Dessutom(!!!), detta är den huvudsakligaste punkten, har jag idag bokat in besök i Stockholm till helgen hos Hannis. Vi ska glassa runt på konferens med massa kreativa människor och konstnärssjälar och lära oss folklig sång. Splendid plans I say!

Klick! Nagellackspremiär

Toaletten spegeln.
Jag har stirrat färdigt på den.
O vem blir inte ful i sextiowattsljus?

Man ska tydligen ta kort på sig själv och sin kamera när man har en och jag är inte den som är den. Eller äh, mest för att jag gillar mitt badrum och fjortissånger. Och nagellack, ibland.

Oh holy sunday!

Dagens visa: Jesus is a friend of mine.

The one with a bottle beeing abducted

Igårkväll var jag hos Märta för att äta scones och leka charader. Låter det inte gemytligt så säg! Behöver jag säga att vi drack te och åt pepparkakor också? Som den fotoamatör jag så obviously är (standardfrasen på frågor om min kamera är "ehh, jag har inte kommit till den delan av instruktionsboken än...") blev det inte många bilder av god kvalité på de nämnda aktiviteterna. Typ inga! Men kameraminnet överraskade mig dock med andra motiv vilka blev en bildserie som tagen från the X-files. Tänk dig det här med de rätta ljudeffekterna...

Misstänker att Marcus är den skyldige till detta besynnerliga fenomen. Jag säger bara: awesome dude och ölschampo?

it's a cold and it's a broken hallelujah

Speciellt cold! Jag har huttrat mest hela eftermiddagen :(
Dagens väggbonad:

(Fårskinnstofflor är inte heller dumt).

Som i en dimma!

Lyllos ni som hade höstlov. Det skulle varit skönt med en veckas kravlös ledighet. Inte bara skönt utan rent superlyxigt faktiskt.

Men å andra sidan får jag ju höstlov arbetslivet ut med mitt yrkesval. Därför jag ville bli lärare. Alla loven ni vet! Och för de feta avgångsvederlagen. Kan det bli bättre?

Joo, kanske om alla barn i skolan vore lite snällare lite oftare. Då skulle mitt känsloliv inte vara en sådan bergodalbana utan kanske rent utav stabilt under praktikperioderna. Blame it on the kids! Okej kanske inte bara deras fel men idag var i alla fall en BRA dag tack vare the kids. I love kids! Nä, det va nog att ta i. Jag tror jag gör det ibland.

Äh, nu ska jag dra till G-viks-poolen o crawla lite. Swim it magistern, swim it!

tiiisdah

Fråga: varför fullkomligt stinker det fisk i vår trappuppgång?

Dagens roligaste: när jag skulle bromsa för en fotgängare som plötsligt dök upp och ville korsa min cykelbana råkade jag sladda till med bakhjulet så att det verkligen lät. Tschhht! Han log mot mig. Jag kände mig supercool B-)

Dagens soundtrack: I want you sooo bääd

Dagens oemotståndligaste:

en sån sööötis, vill bjuda hem dig på midda.

Det är över nu-uuu-uuu-uu

Examinationspaniken har lagt sig. Den hade emellertid ett litet dock välbehövt och mycket uppskattat uppehåll mellan fredag eftermiddag och söndag morgon men nu kan jag säga att den helt är över. Utan minsta möjliga marginal som vanligt. En mycket obekväm ovana när jag tänker efter och synd att mitt intellekt inte motsvarar en Pavlovhunds i dessa lägen men men vad kan jag säga, jag är smartare än en hund, hm, eller inte men men bara för att säga något för att avsluta denna redan allt för långa mening. Hemingway var det ja.

Denna gången kom jag kom undan med en fläskläpp, ett klippsår i vänster långfinger, relativt grovt underskott av sömn samt blåsa på ena lilltån förorsakat av de kanske mest otippat stelaste skorna i världshistorien (så besviken!). Sömnbristen är inget sällsynt fenomen men det andra hör till ovanligheterna kan jag säga. Ändå relativt smärtfritt då det ur rörelsemässig synpunkt kunde varit värre, till exempel en stukad fot eller ett överansträngt knä. Jag lider med dem som känner sig träffade :(

Tedrickande och roliga stunder med en viss gräsand har dämpat mina krämpor och ikväll ska jag återhämta mig med CSI, eventuellt även popcorn. Ah, sen dags att börja fifilura (ja, för det blir mycket tänk nu - översätta teori till praktik) på nästa pärs. Fem veckors verksamhetsförlagd utbildning i en sprillans ny gympasal med högstadieklasser och ett fotbollsfreak till mentor vars namn, hm, jag måste öva på det. Hur ska det gå??

Tänk hårdkokt och isbergig

Det börjar bli för mycket ord här. Fy. I kropp-rapporten också. Misstolka inte, jag gillar ord men det är skillnad på ord och ORD. Ord! Jag skulle vilja vara lite mer aforistisk och knusslig med mina ord. Less is more. Hemingway-koncis. Hur blir man så nån tro? Ska försöka skola mig med "Och solen har sin gång" som jag nu har till låns. För med kurslitteratur funkar det inte.

what happ-end?

Ibland vaknar man och känner sig inte så spigg. Opigg alltså. Inte som ett spigg. Åt korv med bröd igår och den väldigt lyckliga konsekvensen av det är att det då finns färska korvbröd till frukost. Y u m m i. Jag ÄR en sann frukostmänniska. Scrambled eggs, korvbröd och te - min räddning. Hur kunde mjöl och vatten bli så gott och saftigt förresten? Emulgeringsmedlets magiska egenskaper? För att det är "bakat med kärlek"? Jo, det måste det va. Löööv makes everything bättre. Nu kommer lite visuella ögonblick från helgen.

Jag klädde upp mig till benrangel och gick på fest. Min sköldpaddskompis (eller gräsand som är hennes nya klockrena nick) var här och vi har haft det jovialiskt minst sagt :) Hon var en söt häxa.

seriöst skelettkostymbygge

expresstorkning med hårtork

Wham! Åt en av de godaste morotskakorna någonsin på Bells coffee

träffade en otroligt vacker hund på Örebros gator


bilarna från Tybblebron. Lovely lights!