Idag bowlade jag. Och åt mat ute! Det var en sjuhärdeles tisdagsaktivitet må jag säga. Med minst sagt trevligt sällskap. Det var en kall kväll så jag cyklade hem i en väldig fart. När jag var femtio meter från porten började jag leta efter mina nycklar. De fanns inte i någon ficka, väska eller cykelkorg. Lite panik. Kom att tänka på att jag vid ett tillfälle efter att ha låst upp cykeln utanför bowling-huset tappade nycklarna och inte tog upp dem direkt för att jag var mitt uppe i att prata och tog jag upp dem överhuvudtaget? Min slutsats blev snabbt nej. Antagligen ligger de där på marken någonstans. En jobbig insikt eftersom det tar tjugo minuter att cykla tillbaka och det var sent och sibiriskt kallt! Det enda jag kunde göra var att vända in till stan igen och granska marken utanför bowlingen där vi stått och hängt vid cyklarna och pratat. Väl där hittar jag inga nycklar. Mer panik. Käre gode gud. Tar tag i min väska och hör ett klirr. Ett nyckel-klirr! Do-oh. Nycklarna ligger i botten. Är jag den mest korkade människan i världen som inte letar igenom väskan ordentligt innan jag beger mig ut i svinkalla natten på nyckeljakt? Och suger min grammatik i detta inlägg? Ja, ja,ja och ja. Nu har istapparna i mina strumpor börjat förvandla sig tillbaka till tår. Det gör ont att tina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar