Examinationspaniken har lagt sig. Den hade emellertid ett litet dock välbehövt och mycket uppskattat uppehåll mellan fredag eftermiddag och söndag morgon men nu kan jag säga att den helt är över. Utan minsta möjliga marginal som vanligt. En mycket obekväm ovana när jag tänker efter och synd att mitt intellekt inte motsvarar en Pavlovhunds i dessa lägen men men vad kan jag säga, jag är smartare än en hund, hm, eller inte men men bara för att säga något för att avsluta denna redan allt för långa mening. Hemingway var det ja. Denna gången kom jag kom undan med en fläskläpp, ett klippsår i vänster långfinger, relativt grovt underskott av sömn samt blåsa på ena lilltån förorsakat av de kanske mest otippat stelaste skorna i världshistorien (så besviken!). Sömnbristen är inget sällsynt fenomen men det andra hör till ovanligheterna kan jag säga. Ändå relativt smärtfritt då det ur rörelsemässig synpunkt kunde varit värre, till exempel en stukad fot eller ett överansträngt knä. Jag lider med dem som känner sig träffade :( Tedrickande och roliga stunder med en viss gräsand har dämpat mina krämpor och ikväll ska jag återhämta mig med CSI, eventuellt även popcorn. Ah, sen dags att börja fifilura (ja, för det blir mycket tänk nu - översätta teori till praktik) på nästa pärs. Fem veckors verksamhetsförlagd utbildning i en sprillans ny gympasal med högstadieklasser och ett fotbollsfreak till mentor vars namn, hm, jag måste öva på det. Hur ska det gå??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar